minegenbergochdalbana

Idag vid middags bordet slog det mig, idag är det en vecka sedan magen krampade, smärtade och förstörde de jag hade planerat. Livet är så underbart, när man slipper magsmärtorna, när man slipper migrän och när man slipper må dåligt. Då finns det bara livet kvar, och livet är underbart. I sitt nakna tillstånd är det precis som jag vill att det ska vara.

Ligger och väntar på att mannen i mitt liv ska komma hem. Under tiden ligger jag och funderar på en tatuering som snart kommer att pryda min kropp. Det känns så rätt, precis som den första så känns den så meningfull. Ska berätta mer, men i ett annan inlägg.