minegenbergochdalbana

Det känns som att jag ska hosta upp lungorna är bröstet. Har åkt på en förkylning som har satt sig på lungorna. Har inte ont i halsen, är inte hänging annars och ingen feber. Men hostan är hemsk. Vaknade mitt i natten av att jag trodde att jag skulle kvävas. Men efter en hostattack som varade några minuter kunde jag somna om. Men idag är ju första skoldagen på det andra året. Idag är det upprop och information mellan 15-16.30, rätt udda tid kan tyckas. Men efter en sommar med alldeles för många dagar som börjat 05, och en tenta i lördags så kände jag att jag förtjänade en sovmorgon. Den blev dock bara till 09, men efter det har jag njutit av att ingenting måsta göra. Så jag har filosoferat och tagit det lungt.

Jag kom precis på att jag ska ta och beställa hem en almanacka, kan vara bra att ha när man som jag älskar att planera. På personligalmanacka.se kan man själv bestämma exakt hur man vill ha den. Perfekt, planera själv hur man vill ha sin egen planering

Ligger vaken, klockan är 01.40 och kanske borde jag sova. Kom för en stund sedan hem från min finaste Paulina där jag spenderat hela dagen. Hon fyllde ju 20 vackra år.

Idag fick jag mig en tankeställare, eller flera, jag har grubblat mest hela dagen. Jag klagar jämt på att jag aldrig hittar på något, aldrig umgås med någon. Och tänk om jag för en gångs skull kunde ta mig i kragen. Kunde ringa ett samtal, spontan åka och hälsa på något. Det handlar inte om att inte ha tid, det handlar om att prioritera. En vän sa till mig idag att man inte kan vänta på att livet ska börja. Och även om jag inte tycker att jag gör det, så lever jag faktiskt aldrig här och nu. Jag ska alltid planera inför ikväll, imorgon eller nästa vår. Jag ska räkna ut nästa sommars budget, försöka komma på julklappar till mina nära och kära, trots att det bara är augusti. Mina tankar är alltid på framtiden. Spara pengar till tre år för då kanske jag möjligtvis råkar måsta behöva dom. Så detta får bli en tankeställare till mig själv.

Natten till idag låg jag och vred mig i smärtor från migrän. Så kanske att jag borde försöka slå igen mina ögon och låta John blund komma och hälsa på.

En annan påminnelse till mig själv, du kan sova själv, och det kan faktiskt vara ganska skönt!

Varför varför varför är jag såhär. Det är dagen innan tentan och nu får jag världens panik. Det känns som att allt jag pluggat på i två veckor har försvunnit ur min hjärna. Idag är det repetion som gäller, men vars börjar man när allt känns svårt och jag inte känner mig säker på något. Det här är så typsikt mig. Panik nu leder ju inte till något bra.

Nej nu ska jag återgå till repetionen och hoppas på att det finns någon där uppe som kan se till att det står Godkänt på tentamen när jag får tillbaka den om några veckor..

Fåglarna här i bergsbyn verkar ha blivit galna. Igår var det en fågel som körde argaleken med mig i typ 10 minuter. Han tittade på mig och jag växlade mellan tvn och fågeln. Idag när jag suttit och pluggat har inte bara en, utan två fåglar flygit rakt in i fönstret. Jag vågar inte gå ut länge, tänk om dom anfaller mig..

men detta är gräsligt. Ska det här vara modernt? Ligga uppe som nyhet på H&Ms hemsida? Ska jag betala 399;- för dessa trasmattebyxor. Kanske bäst att köpa sig ett par, så man kan vara .. modern..

Vet ni vad jag tycker är en av de värsta sakerna med att sova själv? Inte att det tar typ en timma längre att somna utan en varm famn som håller om en, inte att ensamheten är som tändvätska på brinnande tankar, inte att sängen känns för stor. Utan att dra ned persiennerna i sovrummet när det är så mörkt ute att det bara är en svart vägg. Jag är alltid livrädd då. Rädd att någon ska stå där ute och se på mig och jag kan inte se personen för att det är så mörkt. Men idag kom jag på lösningen. Jag drog aldrig upp persiennerna i morse, och på så sätt så slipper jag dra ned dom ikväll.

Jag har njutit av en helg i lugnet. Känner mig full av energi nu. Och hela gårkvällen spenderades i pojkvännens famn framför en film, finns inget bättre. Så plugget ska få sig en omgångm idag. Har redan pluggat i två timmar nu på morgonen, och har just nu en liten rast med lite energiintag. Tror att jag ska hoppa i duschen också innan jag sätter igång igen, fingrar och tår är kalla, så en varmdusch vore inte helt fel.

Jag håller på att frysa fast här framför skolböckerna. Fingrarna är så kalla att dom är stela och mina tår har domnat bort, nejdå jag överdriver aldrig.. Men jag fryser faktiskt, jag har tagit en varmdusch, och det hjälpte, i ca 30 minuter. Nu är jag iskall igen och sitter med fleeströja och en filt runt mig. Plugget måste få någon timme till innan jag ger mig själv helg. En helg som ska spenderas i paradiset, i min älsklings varma famn.




Våran lilla stuga i paradiset

Godmorgon!

Idag är en sån här dag när sängen lockar extra mycket. Det är kallt, både inne och ute, så jag fryser. Täcket är sådär lockande varmt, sådär härligt värmande. Men jag får nöja mig med en filt runt axlarna och en kopp Te där jag sitter och pluggar. För lägger jag mig i sängen så somnar jag, och det vore inte särskilt lärorik.

Igår var jag och min bättre hälft och åt middag på stan och sen blev det impulsivt bio efter det. En bra dag helt enkelt. Idag blir det plugg fram till 15.40 som vanligt, och jag hoppas att det flyter på lika bra idag som det gjorde igår. Och att det fastnar så klart.

Nu kokar mitt Te, så det är bäst jag häller upp det.

Idag är en mycket bättre dag en föregående dagar. Vaknade dock med magsmärtor även imorse, men de gick om tills min egen väckare ringde. Eller för att vara ärlig vaknade jag 10 minuter innan väckaren, så jag låg och drog mig lite. Sen 08 har jag pluggat, och jag tror minsann att jag måste ta bort gårdagens tanke, om att min hjärna har gett upp, för idag, bortsett från några hårslitar stunder, så har jag faktiskt fått både det ena och det andra att fastna.

Jag känner mig på bättre hurmör och jag hoppas att detta håller i sig.

När Jerker åkte på jobbet 05 imorse så gjorde magen ont, när min väckare ringde 07.30 gjorde magen ännu ondare. Ställde om klockan till 08.15, då var värken lindrigare. Men nu gör magen ont igen. 

Plugget då, det går inte alls lika bra som jag hade hoppats på, jag hade önskat att det skulle fastna fort och att det mesta skulle kännas som "jaha, men det här kan jag ju". Tyvärr känns allt för mycket som " det här har jag aldrig hört förut" och "hur ska jag någonsin få det att fastna"

Jag vet, jag borde tänka positivt. Men allt hänger på en skör tråd. Det känns så tungt, som att ett misslyckande nu är så stort, då står jag där. Utan jobb, utan möjlighet att få gå skola. Men så ska jag inte tänka, jag vet, men det är ofrånkommligt.

Har ialla fall förberedd en present till mig själv OM jag klarar tentan!

Sitter och väntar på att tevattnet ska börja koka. Sen väntar en stor kopp te, magkatarrstabletten och tentaplugg. Ser inte fram emot de kommande veckorna men samtidigt så känns det skönt att äntligen ha tid att ta tag i det som förstört hela min sommar. Ni håller alla tummar för mig va, jag kan verkligen behöva det. För nu ska jag vinna över tentan, nu är det min tur att hämta ut den med ett stort G skrivet på framsidan. Det är vad jag drömmer om just nu.

och så var mina magkatarrs tabletter en del av mitt liv igen..

Imorgon förändras livet lite här hemma. Istället för att vara två studenter, så är jag själv om att sätta mig bakom skolbänken igen när höstterminen startar. Jerker har fått jobb, han får äntligen göra något som han vill, något som han trivs med. Och ni ska se hur lycklig han ser ut min bättre hälft. Jag tror att detta är det bästa som kunde hända. Imorgon börjar han som projektledare. Han ska bli kontorsnisse och börjar redan imorgon.

Dagen det var klart så kommer han in genom dörren och skriker "Älskling, nu köper vi en diskmaskin!"

Så önska honom lycka till nu!

Då var alla korten lagda på bordet. Jag måste klara det här nu. Annars får jag inte gå klart skolan, annars så får jag inte göra det jag vill, bli det jag vill och nå de mål jag vill nå. Annars är jag arbetslös och skollös om 4 veckor. Känns som mitt hjärta är som en sten, som väger mer än kroppen orkar bära upp.

Nu finns det ingen återvändo. Den 28e så måste jag ge allt, prestera och klara den där tentan som har förstört min sommar. Jag vill aldrig mer känna så här!

Bloggen är halvdöd, ibland slår den ett hjärtslag, ibland inget alls. Idag regnar det och trots att jag är ledig har jag ingen motivation alls. Ska snart ut i regnet och gå lite, känns behövligt.

Förresten så är håret kort igen



Godkänt?