minegenbergochdalbana

Har varit barnsugen ett tag nu så jag åkte och hälsade på två sötnosar ikväll. Gud vad barn är underbara. Man både skrattar så man viker sig dubbel i ena stunden, i andra stunden smälter man av deras kommentarer.

Vi har gjort studsbollar ikväll, man valde form och färg och skapade egna. Helt underbart kul och jag kände mig som ett litet barn igen. Och när dom var klara så studsade vi dom fram och tillbaka. Tänk om man fick sitta och leka på golvet oftare. Jag älskar det!

Har även bilder från studsbollarna som jag måste visa, men blogg.se är inte min vän just nu..
Återkommer med bilder!

Ciao!

Nej inte jag, pigg som en nötkärna! Känns skönt för att jag brukar oftas välja bort alkoholen för att jag inte vill slösa bort en dag på att vara bakis. Så igår tog jag det ganska lugnt och idag mår jag primaskinka. Helt ärligt så var jag inte på partyhumör igår, hade hellre legat hemma i soffan och myst med min efterlängtade sambo. Måndag snart va? För nu tycker jag att det är dax för dig att komma hem..

Innan jag cyklade hem igår så övertalade Pua och Andras mig om pizza idag, och eftersom det var länge sen så tänka jag att det ändå var tillåtet. Så jag ligger och väntar på att dom ska vakna och så. Helt ärligt så ligger jag fortfarande kvar i sängen men det behöver vi ju inte prata så högt om.

Idag måste jag ta tag i lägenheten lite. Har spridit ut alla mina saker medans baby varit borta. Så ska plocka ihop det, kanske var duktigt och dammsuga/damtorka också. Har inga planer för kvällen men jag har haft ett enormt barnsug i veckan så varför inte besöka två underbara sådana. Får se om dom är hemma och om dom vill ha besök. I hope

 

Förmodligen blir jag inte så populär för att jag lägger ut den här bilden,
men jag blir glad av den och jag vill bara säga att jag älskar dig!

Någon av er som mår mindre bra idag pga alkohol intag igår?
Ciao!

Imorgon har jag träff med min PBL handledare. Efter fyra veckor kan hon inte mitt namn, det vill säga för henne är jag bara en elev, en i mängden. Imorgon ska jag måste sitta ned med henne och prata om mitt liv, om mamma. Och det känns tungt. Jag berättar gärna för folk, jag har inget problem med det, men det är något som inte känns rätt. Som inte går att förklara. Det är en känsla i min mage som jag inte vill ha.

Vad händer om jag börjar gråta? Vad händer om jag inte får sagt det jag vill få sagt? Vad händer om jag inte orkar?

Vilken dag, har varit på KTC hela dagen och arbetat praktiskt. Har bortat tänder, bäddad sängar, matat varandra, tvättat varndra, tagit tempen, tagit blodtrycket, plus. Utöver det så hade jag det roligaste lunchen på länge, gud vilka sköna killar som går i min klass, tummen upp! Satt och skrattade hela lunchen, så särskillt mycket mat fick jag inte i mig, men vad gör det. Efter lunchen hade jag fortfarande lätt till skratt och fick såklart två skrattattacker.. Så min klass tror mest troligt att jag är helt knäpp, inte för att dom har helt fel.

Skönaste kommentaren kom ändå från Anton när vi slutade "- Och du ska säga att vi Malåbor är lite konstiga?"

Jag känner mig full av energi, kände hur jag gick och log påvägen hem från sjukhuset. Tack för er underhållande dag!

Nu ska jag göra lite skolarbete sen blir det middag.
Ciao!

Hemma igen efter en liten, underbar och mysigt tripp till saknade Bror och Emma. Åt tacos, spelade spel, tittade på bilderna från deras resa i Asien. Underbar kväll! Tack snälla ni

Påvägen hem njöt jag av höstmörkret, jag älskar att åka bil när det är mörkt ute. Det är så vacker och rofyllt. Sträckan mellan Umeå- Skellefteå har jag åkt många gånger, många gånger till sjukhuset i Umeå. På vägen hem blev jag väldigt rörd, inte ledsen utan rörd. Kände att känslorna från tidigare resor kom tillbaka, kärleken från familjen.

Lyssnade på Michael Bolton - How Am I Supposed To Live Without. Lyssnade ofta på den när mamma gått bort. För det var precis så jag kände.

Tell me how am I supposed to live without you
Now that I've been lovin' you so long
How am I supposed to live without you
How am I supposed to carry on
When all that I've been livin' for is gone

Kom också ihåg en speciell gång när vi åkte hem från sjukhuset, jag minns att Johan övningskörde och jag minns hans allra första omkörning. Jag minns det så väl

Detta är för er säkert helt osammanhängade, det kan jag förstå.

Nu ska jag ta och krypa ned under täcket och njuta av känslan som nu finns i min kropp. Natti

Mitt humör drog iväg med en av mina utandningar. Sitter här och funderar, killarna spelar NHL och tankarna går på högvarv i min hjärna.

Den senaste tiden här det hänt mycket som får mig att fundera. Fundera över vilka signaler jag ger till folk. Hur folk uppfattar mig. Hur folk tolkar det jag gör och säger. Jag känner mig i många lägen misstolkad. Som att folk inte ser den som finns innanför, som om folk inte ser mig. Det känns som att folk gör sig en bild av mig och inom mig känns det helt fel. Är det hur jag beteer mig som påverkar att folk missuppfattar mig och inte lär känna mig? Jag har svårt att förstå, och det kan hända att det är jag som är dum, trög eller bara missuppfattar situationer.

Upplyftande inlägg eller hur.

Halsen gör ont också..

__________________

Update: fick just ett sms där det stod " vill du ha en riktig kram kan jag lova dig på riktigt att jag hade satt mig i en taxi och och åkt ner till dig enbart för att ge dig en kram"

Är det inte underbart med såna människor. Människor som finns där, som vet vad som finns på insidan av detta, ibland allt för hårda, skal. Tack!! 

Sitter och har just rockat lite i Guitarr Hero 5, nu ska pojkarna tydligen spela Nhl och då blev jag över. De är fyra stycken och Nhl är nog inte riktigt min grej. Så vad ska då jag göra en fredagkväll som denna, jag har faktiskt ingen aning. Är sugen på att hitta på något men har ändå ingen ork. Blir förmodligen kvar här med boysen, 4 killar och jag, kan inte bli så mycket bättre, eller hur tjejer?

Jag har inte så mycket nytt att berätta. Och om ni inte har något att berätta för mig så hörs vi sen.

Puss

Idag är en bra det, den kommer att bli bra. Det känner jag i kroppen. Är det inte underbart, när allting bara känns bra? Jag älskar det.

Som start på dagen ska jag faktiskt ta och läsa ut min Patografibok. Och vet ni vad, inte en tår har fällts trots det jobbiga ämnet. Och det handlar egentligen inte om tårarna, för jag tycker att det är bra att gråta. Men det är känslan i min kropp som är bra. Jag känner mig inte ledsen när jag gråter, jag känner mig full av kärlek. Jag känner mig stark. Mycket av det som står i boken känns så nära, som om det är mina ord. Och detta känns som en bekräftelse, jag är inte ensam som känner såhär.

Nu ska jag ta min an de sista 65 sidorna, vi hörs sen!

Snart kommer Farfar och Margit och hälsar på, jag längtar! Har fått mat i magen så nu är den nöjd och jag hörde en fågel viska i mitt öra att Margit skulle ta med nybakt bröd. 

Nu ska jag andas i några minuter, lugna ner mig och bara sitta på arslet!

Jag återkommer ikväll.

Ciao

Godeftermiddag mina kära vänner. Har suttit på föredrag sedan klockan 13 och jag lovar er att även om inte jag somnade så sov min lilla hjärna. En föreläsning som innehålls mässigt kunde ha gått på en halvtimma tog nu 2 timmar och 45 minuter. Så nu känner jag mig på lagomt bra humör. Men vad gör det, ska snart laga middag och konstatera att det är Fredag imorgon, Wiie!

Nej kanske rent utav ska göra middag nu, magen kurrar och jag kanske borde lyssna på min stackars mage.

Måste ju bara tillägga att det var med nöd och näppe jag överlevde cykelturen till och från skolan. Höll på att blåsa av bron!

Ciao

När kroppen och hjärnan inte ville ta sig upp ur den varma sängen, upp från det fluffiga täcket. Så försökte jag hitta på något sätt att motivera mig, och när jag kom på att det fredag imorgon, att det bara är en till tidig morgon man måste stiga upp den här veckan så gick det betydligt lättare. Att denna vecka flugit förbi är både på gott och ont. Det är självklart skönt när skoldagarna går fort, men helt plötsligt känns det som att man borde hunnit göra mycket mer skolarbete, hunnit göra mer hemma. Nu är det snart helg och jag har ju faktiskt bara några saker kvar att göra

*Läsa ut min patografibok, samt tänka ut vad jag ska berätta om på seminariumet.
*Skriva behovsinventeringen inför VFU
* PBL,
* Läsa i böckerna, ja dom för 3000 kronor..

Nej, det är bäst jag börjar ser jag. Det var en hel del att göra.

Vi höres, Ciao!

När onsdagens skolarbete är klart så går det ju mot helg, då har man avklarat den tyngsta delen av veckan och allt känns aningen lättare. Tycker inte ni också det?

Idag har jag som sagt haft hemma studier, läst halva boken. Det är tung att läsa, men jag tar mig igenom sakta med säkert. Det är så mycket man känner igen sig i, så mycket som känns så nära. Just nu gör boken mig arg, men ni måste läsa den för att förstå, så det lönar sig inte för mig att försöka förklara.

Dagarna bara flyger förbi, det är skönt men lite skrämmande också faktiskt. Första tentan närmar sig med stormsteg. Och vi har ju faktiskt bara en vecka kvar i skolan innan vi ska ut på VFU. Nästa vecka vankas det klassfest, Yeah! Känns som att det skulle vara rätt kul, måste ju ta och lära känna alla 30 unika som faktiskt går i samma klass som mig. Knan väl kanske hälften av alla namn, och namn är inte en av mina styrkor. Så några till namn hoppas jag kunna klämma in i hjärnan tillsammans med patografin och PBLen.

Nej mina kära vänner, om man kanske ska ta och göra sig något till middag. Kroppkakor? Jag de lät enkelt och smarrigt.

tack för fina kommentarer, de värmer ända in i hjärtat. Du är en underbar människa! Ärlig, skön och genomsnäll. Ta åt dig älskade du! Kanal 6, eller hur?

Vi hörs sen ikväll!

Som sagt så snurrar tankarna runt i huvudet i full fart. Jag låg och tänkte på mamma och kom ihåg en kväll när vi satt hemma och såg cityakuten tillsammans. Både jag och mamma har alltid älskat sjukhusserier och såg dom gärna tillsammans. Denna kväll visades avsnittet där en av dom manliga läkarna, som jag inte minns namnet på, dog. Han hade cancer. Och jag minns hur både jag och mamma grät. Och jag minns speciellt att mamma sa "älskade vän, om det blir för jobbigt kan vi byta kanal, vi måste inte se det här". Tänk om det var så än idag, när det blir för jobbigt så kunde man bara byta kanal, slå över på något annat. Jag och mamma såg klart avsnittet. Vi bytte aldrig kanal..


(google.se)

Ville bara säga tack till alla som finns i mitt liv, som stöttar mig och tror på mig! Idag är det några personen som förtjänar ett extra tack. J som alltid stöttar, till R som tar bort lite ångest, till Pappa som bara är bäst.

Återkommer kanske ikväll med ett nytt inlägg. Ligger nu raklång i soffan, står jag upp så känns det som att skallbenet kommer att spricka och hjärnan komma ut. Med andra ord har jag rätt ont..

Även kallad suck!

Var jag på topp när jag skulle försöka somna igår, när jag vaknade imorse eller satt på lektionerna idag? Skulle inte riktigt tro det. Kände mig helt uppgiven igår när jag skulle somna, det gjorde ont i hjärtat och jag kände mig förvirrad. Resten förstår ni nog..

Jag förstår att ni kanske är less på att läsa om allt det här, men tyvärr så ser mitt liv ut lite så för tillfället. Det kommer att bli bättre. Men just nu måste jag försöka ta mig igenom den här stormen.

4 veckor med daglig huvudvärk, dålig matlust, och gräsliga mardrömmar. Det beror på stress, förvirring och förtvivlan. Jag vet vad det beror på. Då kanske ni tänker att det bara är att ta tag i de sakerna, jag försöker mina vänner. Jag försöker.

Igår kväll snurrade många tankar i mitt huvud, och när tänkarna gjorde mig påminnd om en kommentar jag fick av en killkompis samma år som mamma gick bort. "Evelina, det är så jobbigt med dig att ditt humör jämt pendlar. Varför kan du inte bara bestämma dig för om du ska vara glad eller ledsen?" Detta skär i mitt lilla omtåliga hjärna än idag. Det gör ont! Jag förstår att jag är komplicerad, att jag inte är den lättaste personen att ha som vän eller som barn. Men jag försöker göra det bästa av mitt liv. 

Mamma blev sjuk när jag var 10. Jag tvingades att växa upp fort och mitt liv och mina tankar om livet skillde sig starkt från de flesta andra 10 åringar. Under de år som gått och allt vi gått igenom, så har jag förlorat många vänner. Men jag har även fått flera nya, värdefulla underbara vänner. Förlusten av vännerna, barndoms vänner, är förstås väldigt tungt. Om det är jag som skrämt iväg er eller om vänskapen bara försvann. Det vet inte jag, oavsett så är saknaden större än ni tror..

just slängt ihop en pannkaka som nu ligger och jäser sig fin och gyllenebrun inne i ugnen. Me like! Mormors hallonsylt till det och vi har en 10 poängare.

I´ll me back!

Nu ska jag krypa ned i min stora säng ensam. Pratade just med Jerker, sa "jag älskar dig". Så nu kan jag sova.

Någon annan som såg fråga Olle dokumentären förresten?

Godnatt

Kolla in min, observera bara min, fräsching

Årets skolfoto

Just hemkommen från Tallön. Och jag har haft en underbar helg. vi bastade i flera timmar. Tog och ett flertal dopp i det iskalla havet. Åt gott, drack gott och kvällen förgylldes av många härliga skratt. Jag känner mig trött och sliten men ändå full av energi. Det är så underbara människor, människor som ger så mycket. Det är så enkelt, så naturligt och så mycket livskvalitet.

Tror att en dusch vore rätt skönt och lämpligt just nu. Så jag ska se om jag lyckas övertala en viss person..

Hur har eran helg varit?

Puss

Snart åker vi iväg, ska till tallön och spendera kvällen med vänner. Ska grilla, basta och kanske slinker det ned en öl eller två.

Filmen igår, Inglourious Basterds, var bättre än vad jag förväntat mig. Trodde, eftersom det Jerker som valde, att jag inte skulle tycka att den var särskilt bra. Men förutom att jag hade en alldeles för lång kille rakt framför mig så att jag inte såg texten, och med tanke på att de oftaste inte pratade engelska utan tyska och franska, så hade jag det lite kämpigt att försöka förstå. Så jag ska väl inte säga att den är bra, jag tror att den är bra.

Hörs imorgon. Puss!

Börjar kännas lite tjatigt det här. Migränen och trängt sig på allt för ofta de senaste veckorna. Tror att det är tredje gången på mindre än tre veckor? Har legat och sovit sedan klockan 1. Hade föreläsningar fram till klockan tolv och när jag kom hem small det bara till. Jerker har varit söt som vanligt och skött om mig. Så nu har det släppt. Känner mig lite "tjock i huvudet"(?), men jag får bita ihop. För ikväll ska vi gå på bio och mysa. Äta lite varma chips kanske, har varit sugen på det sen igår då vi var ute och gick och kom in på det av någon anledning.

Vad gör ni ikväll då kära vänner? Är det party som gäller eller ska ni ligga hemma och mysa i soffan? =)

Jag hoppas på att INGLOURIOUS BASTERDS, är kungligt bra. För jag är sugen på en underhållande film. Eller för att erkänna gick jag med på att se filmen som Jerker ville enbart för att det är han som bjuder och att jag får köpa massa snacks då man går på bio. Det är ju aldrig så gott som i biomörkret.

Ska uppdatera mig på lite bloggar nu, herregud jag hänger ju inte med..

Puss på er.

Baby är hemma, min underbara skatt. Har mer eller mindre gått runt och fnissat sedan han kom runt 13. Känner mig som fjorton igen och jag älskar det!

Har dock inte bara fnissat och pussat upp min karl. Nejdå dukigare än så har vi varit. Jerker har fått låna min brors gamla cykel, men den hade som ett trasigt bakdäck. Så vi har varit och lämnat in den så får vi se om doktorn tror att den har någon chans att överleva. Gick på stan en sväng efter det, köpte lite småsaker och lite middag. Ungsbakade rotfrukter och fläskfilé. Lät inte alltför dumt va? Gick även in på duka, trodde jag, nejdå de har bytt namn eller hela kedjan har upphört. De heter nu Önska. Och vilken panik jag kände, vi som skulle gå dit och handla upp mitt presentkort. Tack och lov så fungerade det ändå, så vi fick med oss två urläckra saker. Om jag kommer ihåg kan jag visa bilder sen.

Har även hunnit producera ett armband, denna gång av smyckessakerna som kom i brevlådan igår från ljuvating.se. Vilka läckra saker! Kommer bild på det också sen.

Nu ska jag pussa lite på min tvspelsnörd och bara njuta av kärleken.

Hörs ikväll!

Försöker lära mig det alla pratar om, det alla säger är så viktigt, det jag aldrig riktigt förstått mig på. Egen tid. Ligger nu i soffan, njuter av en ren och fräsch lägenhet( som jag knäskurade igår! ) och har just dukat fram lite grönsaker och dipp. Morötter, gurka och ranchdipp. Smsar med baby, vet inte om det är tillåtet under egen tid.., som om vi vore 16 och 18 år igen "räknar timmarna tills vi ses", "ingen får mig att känna som du" Ni vet så där pussigullit som man kan bli ibland. Kanske att det är nyttigt att vara ifrån varandra i några dagar. Man får lite mer perspektiv, man inser hur otroligt viktiga vi är i varandras liv. Jag älskar känslan, känslan av äkta kärlek. Min kärlek, min baby



När jag har egentid så är det ganska mörk och mysigt, därav den värdelösa bilden.

Tror förövrigt att våra grannars hund har rabies och att de håller på att bygga om eller riva upp golvet..

Ciao!

Just nu hoppar namn, benämningar, pijonärer och andra saker från föreläsningarna idag runt i huvudet. Utanför är himlen grå, det faller stora regndroppar mot fönstret, idag tycker jag att det är vackert. Idag kan jag njuta av det.

Jag känner mig lite bättre tillmods nu, jag har lugnat ned mig lite. Jag har andats, pratat med de andra i min klass och insett att I´m not alone. Att alla andra också kände som jag, gjorde mig på något sätt starkare, fast samtidigt så tycker jag att det är lite tragiskt. Som Camilla sa idag " det måste nya ju bli bättre om några veckor, för annars skulle ingen gå högskolan" Och det var så klockrent på allt jag kände.

Jag har lärt mig lite nya namn idag, lärt mig lite mer om mina klasskamrater. Och vet ni, jag som alltid och då menar jag alltid, är skeptisk när det gäller att lära känna nya människor, tycker att det är helt underbart. Det är ett skönt gäng med människor, från olika ställen runt om skellefteå. Vad sägs om en blandning av tärna, malå, piteå, umeå. lövånger. Jag älskar att se människor i olika åldrar, olika bakrund, olika förutsättningar sträva mot samma mål.

Ciao!

Har skrivit ned allt jag oroar mig för nu, listat upp det. Och efter att ha pratat med pappa igår känns det lite bättre, även han kände denna stress i början. Han är en riktigt pärla!

Pappa sov förresten här i natt. Han skulle ut och äta med jobbet och tänkte att det var lämpligt att sova här efteråt, och våran bäddsoffa är då toppen. Han tyckte dock att det var konstigt att komma till sin "lilla dotter" och sova över. Det var mysigt tycker jag, även om jag vaknade samtidigt som honom imorse, dvs strax efter 6.

Idag är det långdag på skolan, 8.30-17.00, kan ju bara gissa om huvudet kommer att vara trött när jag kommer hem. Imorgon är det egna studier, dvs hemma jobb med uppgiften som jag inte förstår. Hurra!

Men imorgon kommer min efterlängtade älskling hem! Han längtar hem, det sa han igår.. Hemmet känns inte lika mycket som ett hem utan honom. Min skatt

Ciao!