Jag går sönder
Ångest inför seminariet imorgon. Vi har läst en bok om upplevelsen om att vara svårt sjuk eller att vara anhörig till någon svårt sjuk. Denna bok pratade jag ju om i ett tidigare inlägg. Det gick bra att läsa den, men nu, nu när jag ska bearbeta den, bearbeta det som står och ta ut det jag vill prata om i 15 minuter på seminariet imorgon, gör det bara ont. Jag är rädd för att jag ska bryta ihop, jag är rädd för att ingen ska förstå eftersom ingen vet om mamma, jag är rädd för att inte orka ta mig igenom detta obligatoriska seminarium, vad händer då?, jag är rädd för att inte klara det. Jag är rädd för att jag är för svag. Jag är rädd. Jag är arg på mig själv. Det har gått TRE år, du måste klara det här, DU MÅSTE
Hjälp...
____________
Tack Elin, tack för peppen. Jag ska fan klara det, om jag så ska gråta mig genom hela seminariumet!
Även ett tack till en vän långt uppe i norr, allt för långt upp.
älskade underbara ewe, jag ska hålla alla tummar jag har för dig.
blir det riktigt tungt, så grips inte av panik, du har verkligen all rätt att göra det.
det sägs att "tiden läker alla sår" men sånt stort sår som du har i ditt hjärta, kan ta riktigt lång tid. och det kommer alltid finnas med dig, vart du än går,vad du än gör.
Jag tror på dig. och hoppas verkligen att du gör det, för din alldeles egen skull.
I mina ögon är du så otroligt duktig tjej, en med mycket motivation och många mål i livet.
Jag skickar stora kramar, styrke och kämpar kramar.
jag hoppas det går vägen
KRAAM!
Du kommer att klara det, din Mamma kommer finnas med dig imorgon på ditt seminarium och ge dig styrka att klara av det!!!
Jag kan inte säga att jag vet hur du har det, jag har inte förlorat min mamma, men jag har förlorat allt för många till cancer som stått mig mycket nära. Dom har gett mig styrka, och gör det ofta att klara av saker där jag tvivlar.
Därför vet jag att din Mamma kommer att vara med dig och älska dig och hjälpa dig över alla hinder och alla utmaningar!
Lycka till imorgon :D
