minegenbergochdalbana

Idag är en bra det, den kommer att bli bra. Det känner jag i kroppen. Är det inte underbart, när allting bara känns bra? Jag älskar det.

Som start på dagen ska jag faktiskt ta och läsa ut min Patografibok. Och vet ni vad, inte en tår har fällts trots det jobbiga ämnet. Och det handlar egentligen inte om tårarna, för jag tycker att det är bra att gråta. Men det är känslan i min kropp som är bra. Jag känner mig inte ledsen när jag gråter, jag känner mig full av kärlek. Jag känner mig stark. Mycket av det som står i boken känns så nära, som om det är mina ord. Och detta känns som en bekräftelse, jag är inte ensam som känner såhär.

Nu ska jag ta min an de sista 65 sidorna, vi hörs sen!