minegenbergochdalbana

Somnade i soffan igår klockan fem och sov till åtta. Så då fick jag mig tre timmar, och inatt fick jag mig över åtta timmar. Ändå känns det som att jag fortfarande blivit överkörd. Som om delar av mig ligger utspridda på gatan och idag ska jag försöka plocka ihop dom. Lägga pusslet igen.

Måste ju bara säga tack, tack för att kommentarer igår. Vissa grät jag av för jag blev så berörd av erat stöd, men med tårar rinnandes så skrattade jag också, skrattade åt hur ni formulerade era tankar kring denna människa som sårade mig. Ni satte ord på mina tankar och jag insåg att det faktiskt inte var mig det var fel på. Vilket stöd jag har i er, kan inte tacka er tillräckligt!

Har ingen skola idag eller imorgon vilket känns skönt, så jag får samla mina krafter inför nästa träff med denna okänsliga människa! På måndag börjar praktiken. Det orkar jag dock inte prata om nu.

Vill bara tillägga att jag inte bara är tacksam över kommentarerna här på bloggen utan allt annat stöd, via sms, samtal. Skickar en stor kram till er alla