I love the dark
Hemma igen efter en liten, underbar och mysigt tripp till saknade Bror och Emma. Åt tacos, spelade spel, tittade på bilderna från deras resa i Asien. Underbar kväll! Tack snälla ni
Påvägen hem njöt jag av höstmörkret, jag älskar att åka bil när det är mörkt ute. Det är så vacker och rofyllt. Sträckan mellan Umeå- Skellefteå har jag åkt många gånger, många gånger till sjukhuset i Umeå. På vägen hem blev jag väldigt rörd, inte ledsen utan rörd. Kände att känslorna från tidigare resor kom tillbaka, kärleken från familjen.
Lyssnade på Michael Bolton - How Am I Supposed To Live Without. Lyssnade ofta på den när mamma gått bort. För det var precis så jag kände.
Tell me how am I supposed to live without you
Now that I've been lovin' you so long
How am I supposed to live without you
How am I supposed to carry on
When all that I've been livin' for is gone
Kom också ihåg en speciell gång när vi åkte hem från sjukhuset, jag minns att Johan övningskörde och jag minns hans allra första omkörning. Jag minns det så väl
Detta är för er säkert helt osammanhängade, det kan jag förstå.
Nu ska jag ta och krypa ned under täcket och njuta av känslan som nu finns i min kropp. Natti
