minegenbergochdalbana

Död blogg, så blir det när man är i Umeå i en vecka för operationen, sen kommer man hem, hinner tömma väskan för att fylla den igen och sedan åka till Renholmen och fira jul. Kom hem för  en liten stund sedan. Hela dagen är fylld av roliga saker så tyvärr blir det inget kul inlägg idag heller. Ska hoppa i duschen, inne dusch med rinnande vatten, det är lyx ska ni veta. Har nu under en veckas tid duschat utomhus, ja ni hörde rätt, utomhus. Vi står under ett tunnt plats tak och sedan duschar vi. Tar en skopa och en hink vatten, sen gäller det att vara snabb. Ska visa er sen hur det går till. Men nu ska jag njuta av varmt rinnande vatten.

Gott nytt år på er allihopa! Hoppas ni firar det nya året med dom som ni tycker om, det ska i alla fall jag göra.
Hörs sen!

12 timmar på sjukhuset med älsklinge, har inte mycket mer än det att säga idag. Men imorgon ÅKER VI HEM! Jag lovar jag har aldrig längtat så mycket till Skellefteå!

KRAM

Idag har jag varit på sjukhuset i tio timmar och försökt underhålla J. Dom två snarkande herrena som är hans rumskamrater är ju inte att förglömma. De snarkar i stämmor och avlöser varandra. Dessutom sover dom hela dagarna, så det snarkas hela dagarna. Jag och J försöker underhålla oss med spel på iphone och annat tidfördriv. Idag har det inte hänt något alls. Jerker hade varit på röntgen innan jag kom, men trots att vi frågat har vi varken fått höra något av resultatet på det eller var de gjorde på operationen igår. Så vi lever fortfarande i en ovisshet. Vi vet att han är opererad i alla fall, kanske borde nöja oss med det, eller?

Jag känner mig lite lagomt irriterad faktiskt. För just nu går allt på halv fart. Dom vill inte släppa hem oss, men samtidigt så gör dom inget förutom att ge honom mat och smärtstillande. Vi får inget veta om varken operation eller röntgen. Och vi får inte prata med någon läkare. Upplever dessutom att dom inte alltid tar oss seriöst. Vi har blivit skrattade åt och jag upplever att dom behandlar oss annorlunda för att vi är "unga". Vilket gör mig förbannad. Jag kan ha fel, men både jag och Jerker upplever det..

Dagen har trots allt varit bra, om man bortser från att den spenderades på sjukhus. Vi har trängts i samma säng, spelat spel, skrattat och pussats. Tur att vi har varandra!

Nu ska jag lägga mig i soffan en stund innan jag kryper isäng. För imorgon bitti ska jag tillbaka till sjukhuset. Och då ska vi försöka övertala dom om att släppa hem oss. Vi vill hem NU!!

Så, just kommit hem från ännu en dag på sjukhuset. Har myst med min nyopererade älskling. Har ätit kexchoklad och druckit festis och trängts i en smal sjukhussäng. Är det inte det man brukar göra på en fredag? Sådär 6 dagar före jul.. Nej nu är jag less. Jag vill hem till skellefteå, jag vill mysa och fira jul. Men jag vet. Det kommer, men livet här i umeå under dom här omständigheterna är inget för mig. Imorgon åker bror till skellefteå så jag blir själv här i lägenheten, tror ni jag kan gömma mig i sängen tillsammans med Jerker på sjukhuset?

Hur som, nog om allt. Oprationen vet vi inte så mycket om. Har inte fått prata med läkaren och ingen visste något. Så vi vet att han är opererad, men vi vet inte vad dom gjort. Fick dock kika när dom bytte dom genomblödda bandagen. Större sår än jag trott. Men dom slapp ta benvävnad från höften, så det är ju positivt.

Nej jag känner att detta är enformigt, så nu säger jag godnatt och kryper ned i soffan framför tvn. Imorgon ska jag tillbaka till J. Han sa att jag var hans ängel och att det var jag som gjorde honom stark, om det gav mig extra energi och om det rörde mitt lilla hjärna? Oh herregud ja!!

Godnatt på er. Tack för allt stöd, både till mig och till min bättre hälft (han är faktiskt den bättre av oss den mesta delen av tiden, kanske inte när han krossar hälen genom att hoppa över ett staket, men annars så!)

Har pratat med min älskling på morgonen, och för ungefär en halvtimma sedan så låg han och väntade utanför op. Så just nu i skrivande stund så har de förhoppningsvis påbörjat operationen. Det blir några timmars väntan tills dom ringer och jag kan åka dit, men jag vet att det här kommer att gå bra.

Nu ska jag försöka hålla mig sysselsatt, det är lite svårt att vara ensam. Men jag kanske ska slå in julklappar eller göra något så jag lurar mina tankar för ett tag.

Jag hoppas ni håller både tummar och tår där hemma nu.
Hörs sen! KRAM

Besviken är jag nu hemma från sjukhuset, det blev ingen operation idag. Så alla förberedelser var i onödan, all oro som man känner trots att man förnekar det lite och fastan som blev både för mig och min stackars älskling. Så imorgon ska samma procedur upprepas och jag hoppas att operationen blir av då. Det kändes som ett slag i ansiktet idag när sköterskan kom in och berättade att det inte blir någon operation. Och anledningen till allt detta är att vi känner att julen närmar sig, men vi närmar oss inte hemgång. Dessutom så har vi inte hunnit köpa klart alla julklappar, jag har inte slagit in ett enda paket. Men just nu kan jag inte prioritera det. Så det får helt enkelt bli som det blir. Jag tror att alla runt oss kommer att förstå det.

Nu ska jag gå och vara social med min broder, ska be honom göra lite ärenden imorgon på stan. Eller om vi kanske kan gå tillsammans, får se hur medgörlig han är.

Håll nu alla tummar och tår ni har, och skicka lyckosparkar så det räcker och blir över. För imorgon så SKA operationen bli av, nu orkar vi inte vänta längre. Vi vill hem, fira jul och mysa med familj och släkt.

Sitter i lägenheten, får inget gjort. Hade tänkt stanna hemma idag och slå in julklappar. Men julklapparna får vara oinslagna ett tag till, jag tänker åka och hälsa på mig superstjärna på sjukhuset istället. Det är -17 ute och jag gruvar mig lite. Hade väl inte riktigt packat ned så varma kläder när vi åkte. Men jag överlever. Älsklingen får värma mig när jag kommer fram.

Igår när jag parkerat bilen och skulle gå tillbaka till lägenheten så kom en cyklist körandes i fullfart i en nedförsbacke. Jag insåg ganska fort att detta inte skulle gå vägen, både genom att skåda den manliga cyklistens ansiktsuttryck men även hur han fort kom mot mig. Så jag slängde mig mer eller mindre ner i diken och han stannade ungefär 1 decimeter framför mig. Då tittar han generat på mig och säger: Sådär ja.. Så nu har jag fått det bevisat ännu en gång, det är inte bilarna man ska vara rädd för när man är i Umeå, det är alla cyklister (och tro mig, dom är många!)

Nej, lite fil med russin och flingor ska jag stoppa i magen innan jag vågar mig ut i kylan. Jag uppdaterar mer ikväll, efter operationen och allt sånt. Vet ej hur sent det blir. Men jag ska försöka slänga in ett inlägg.

Tack för alla lyckoönskningar och alla hälsningar. Ni stärker mig och ni behövs.
KRAM

Så, då ska man försöka sammanfatta ännu en dag av detta liv. Imorse ville jag gråta, jag vet inte varför. Men jag tror att mamma, minnen från sjukhuset och hela den delen av mitt liv gjorde sig påminnt. Kämpade på morgonen och en sak är säker, jag är förlovad med den finaste, lugnaste och underbaraste killen som finns. Han stöttade mig, han som nyss krossat sin häl, som ska operera sig imorgon. Han som jag borde stötta. Men jag gör vad jag kan för honom, precis som han alltid gör vad han kan för mig.

Träffade narkosläkaren idag samt specialistläkaren som ska operera J imorgon. Eftersom att det är en akutmottagning kan dom inte garantera att han får operera sig imorgon, men som det ser ut exakt precis nu, så har han en tid 15.30 imorgon för op. Jag hoppas innerligt att inget kommer ivägen.

Ja vad mer, specialistläkaren berättade lite om hur livet efter op skulle se ut. Han kommer inte att kunna gå på 6 månader och att han kommer att förlora förligheten i foten, inte upp och ned utan åtsidorna.

Ursch jag bara känner hur alltid kommer över mig. Så nu säger jag godnatt.

Håller på att packa ihop lite nödvändigheter nu. Åker till umeå ikväll. Jerker ska träffa läkaren imorgon och sedan på torsdag så väntar operation. Så de närmaste dagarna kommer vi att bo hos min bror i Umeå.

Som krydda på moset fick vi punkta på biljäveln idag. Andra punkteringen på typ två veckor, det är 2000 kronor! Åhhhhh, gissa om jag är less! Men men, thats life I guess!

Nej, nu packar vi ihop resten och lämnar lägenheten för några dagar. Jag borde kanske ta med mina julklappar så jag kan slå in dom i Umeå.. Ja annars kommer jag nog inte hinna allt. Fan där rök planeringen. Ursch vad jag svär, men jag är arg och irriterad och less.

Ni kan ju slå en signal om ni vill höra hur det går. Eller lämna en kommentar här.
KRAM

Tro mig när jag säger att vi är less på denna väntan nu. Fortfarande inget från läkaren så vi går runt i en förvirrad tillvaro. Vi vet fortfarande inte om det blir operation. Och det jag gruvar mig för just nu är att han ska på återbesök den 23 och då även röntga foten. Och ser dom att något förändras måste han opereras. Och då tänker jag, när gör dom det? Julafton, mellan dagarna.. Ja ni förstår vad jag menar. Jag har en känsla i magen som säger att det blir operation, och jag tycker att det känns orimligt att bara vänta. Men jag kan ha fel, det kanske inte blir op. Hur som helst så vill jag att läkarn ska ringa NU! Vi vill ju veta svaret från röntgen igår. Ska nog försöka få kontakt med någon nu efter lunch. Men vars vänder man sig, det är frågan

Annars i livet då, ja igår hade vi julmys här. Vi åt skumtomtar, gjorde fina apelsiner med röda band och nejlikor och sen tände vi massor med ljus. Med jag har haft lite problem med julstämningen. Den vill inte riktigt infinna sig. Jag antar att det kommer, men jag vill känna det nu. Jag vill känna det nyss!

Imorse väcktes vi av ett samtal från sjukhuset. Dom ville att vi skulle komma på röntgen, nu! En akuttid på röntgen alltså. Så det vara bara att hoppa upp ur sängen, klä mig och sambo och köra iväg. Röntgen gick fort, men ingen läkare har hört av sig. Blir nog mest troligt imorgon efter ronden. Vad som sker då vet vi inte. Kanske blir det operation i Umeå, kanske blir det gips, kanske blir det något annat. Så just nu sitter vi mest och tittar på varandra och försöker få dagen att gå ihop. Jag har fått träna lite på min älskling i allafall. Har lindat om foten och skött om honom, men sen har jag också fått ta trombosprofylax Fragmin, förebyggande mot blodproppar, i magen på honom. Jag var nog mer nervös än vad han var. Eftersom han tagit det själv de senaste två dagarna och det var tydligen mer obehagligt. Allt gick bra och detta ska vi fortsätta med i 10 dagar till. Så jag kommer att vara proffs.

Efter middagen idag så tänkte jag åka upp på solbacken och handla lite, kylskåpet ekar.. Och försöka på ihop några julklappar. Jerkers olycka kunde ha kommit i en bättre tidpunkt. Men det löser sig, det gör det alltid. Det blir bara lite mer komplicerat nu när jag inte kan planera.

Jag hade tänkt lägga upp en bild och visa hans svullna och demolerade fot, men jag hittar inte kabeln. Så bilden kommer senare.

Vad vi vet om foten just nu är att det inte bara var en fraktur som vi först trodde, utan att det är flera. Enligt röntgenbilderna från stockholm ser de flesta av frakturerna ut att ligga rätt. Men en av dom verkade kunna hamnat lite fel. Men vi får se vad de säger efter de nya röntgen bilderna.

Har fått sova en välbehövlig nattsömn och nu står bulldegen och jäser. Bilder kommer förhoppningsvis sen. Nu ropar pappa att Anja snart ska åka andra åket i slalom.

Vi hörs sen!

Igår när jag skulle krypa isäng så skickade jag ett sms till min underbara älskling som är i huvudstaden för att ha kul med sina killkopisar. "Ville bara säga Jag älskar dig innan jag somnar" Då ringde han upp och jag trodde så klart att han ville berätta hur mycket han älskar mig och att han var full. FEL FEL FEL! Han satt och väntade på att killarna skulle hämta ut hans jacka. Han hade skadat foten vid ett hopp på konserten. Dom skulle hoppa ned till ståplats, vilket inte alls var så lyckat.. Så akuten blev det för dom. Och där har han spenderat natten. Pratade just med honom, han ligger inlagd nu. Läkarn skulle snart gå ronden. Men dom vet redan att det är en sprucken häl, så det blir operation. Som det såg ut när jag pratade med honom så skulle dom gipsa det nere i stockholm, sedan får han åka hem och det blir operation i Umeå.

Det blir ett lite annat slut på denna helg än både dom och jag hade trott. Jag hoppas bara att han inte har alltför ont och att allt går bra med fluget hem imorgon. Uppdaterar er när jag själv vet mer. Håll tummarna för att allt ska gå bra!



Jag älskar dig!!

Detta skulle ha publicerats för flera timmar sedan, så nu känner jag mig lite irriterad. Så ni får det nu istället. Läs och lova mig att testa receptet nedan, fruktanslöst smarrigt. Det tyckte de även om maten, Mästerkock Evelina kanske..

Kom hem från skolan för en timma sedan, världens segaste föreläsning. Så nu kan vi snacka om att ha överskotts energi. Har städat här hemma och plockat under julklappar som inte bör ses av mitt främmande ikväll. Håller även på att förbereda lite inför maten nu. Sitter och funderar ifall jag ska göra efterrätter redan nu eller om jag ska vänta. Den ska trots allt vara inne i kylskåpet i 1 timma. Kanske ska göra den nu..

Hittade en recept som verkade hur smarrigt som helst.


Favoritdessert som smälter i munnen serveras i glas.

Vit chokladmousse
Ingredienser

8 port

2 dl vispgrädde
150 g vit choklad
1 ägg
1 dl Kesella
färska bär, t ex hallon eller blåbär

Tro mig när jag säger att en föreläsning om urinvägarna och vätskebalans på engelska med en ryss som inte kan uttala vissa bokstäver inte är alltför lätt eller underhållande. Det är både uppjagande och skrattretande på något sätt. Förstår inte riktigt varför man på en svenskutbildning ska måste ha en rysk föreläsare som pratar knacklig engelska. Jag kanske är hård, jag vet inte. Men jag förstår bara inte varför.

Annars är jag på bra humör, känner av förkylningen och ansträngning är extra tungt. Men efter ett ofrivilligt tuggumiregn på skolan, sköna människor och ett lätt sinne gör det hela toppen. Älsklingen kommer hem idag och imorgonbitti ska jag köra ut dem till flygplatsen innan jag ska sätta mig på en föreläsningen igen.

Nu ska jag bläddra lite i posten och längta efter helgen

Herregud, klockan är mycket och här ligger jag mörkrädd och inte alls trött i min stora säng alldeles ensam. Fick nyss för mig att det var någon ute i trapphuset som tänkte bryta sig in, någon som visste att jag var ensam och inte kunde försvara mig. Förstår ni vilka knäppa tankar som dyker upp när älsklingen inte är här hemma och skyddar mig. Tur att jag skrämmer upp mig själv så där lagomt mycket..

Ligger här och längtar till helgen, eller först och främst längtar jag tills min sambo kommer hem imorgon. Men helgen kommer att bli toppen. J åker till stockholm i helgen, ska på konsert och mysa med hans sköna killkompisar. Hade först tänkt hänga på, men tillåter inte plånboken det så är det lite svårt. Tror nog att jag ska kunna få en toppen helg ändå, även om J är i huvudstaden. Har en planerad och underbar helg framför mig. Fredag börjar med att jag bjudit hit broder samt Farfar & Margit på middag. Och eftersom det är fredag, vilket betyder Idol final har dom inget annat val än att se det tillsammans med mig. (Visst får man tvinga sina gäster att se det?) Lördag ska jag försöka hinna städa ur våran lilla "skubb" och påbörja mitt lilla projekt. Jag lovar att uppdatera er om detta. Sen på lördag så blir det hockey och middag med min älskade fader. Sover hemma hos honom och på söndag blir det saffransbullebak. Bullarna kommer förmodligen att försvinna fortfare än ett sandkorn i öknen. Har haft VÄRLDENS sug efter dom där rackarns gula bullarna. Drömmar om dom på nätterna.. ( Normal? Nej inte jag inte)

Oj nu bara svamlar jag på här känner jag. Kan ju bero på att klockan är 00.40, jag är piggare än någonsin, alternativt övertrött. Ska nog kika runt om jag hittar något fint på någon webshop..

Jag hoppas faktiskt att alla ligger och sover redan, eftersom jag vet hur jag kommer att känna imorgon när väckaren ringer, och jag hoppas ni slipper den känslan. Snart helg i alla fall, det är ju värt ett leende!
Godnatt kära ni

Här har ni fjolårets jultomte, både jag och mormor tycker att det är ett måste. Så eftersom hon agerade ifjol kanske det får bli jag iår. Eller så kanske den riktiga tomten kommer. Av någon anledningar har han inte hälsat på oss de senaste 14 åren.. undrar varför

Denna dag har inte bjudit på några överraskningar. Har haft feber men ändå kännt mig piggare än igår. Så jag har mest varit rastlös utan någon energi att röra mig. Men nu hoppas jag att febern har sprungit och gömt sig tills imorgon så att jag kan få cykla till skolan och sitta på föreläsningar hela dagen, inte varje dag man längtar efter det, hehe.

Ligger och väntar på att Paradise Hotell ska börja, jag har blivitt beroende och min kära sambo, som inte är hemma idag, skrattar jämt åt mig när jag ser det. För att jag är så inne i programet. Tydligen är jag underhållande.

Nu ska jag se om jag kanske inte ska koka lite te och göra någon hårdmacka, magen kurrar lite. Hård mackor med ost & kaviar doppade i te eller oboy får mig alltid att tänka på mamma. Och det är så mysigt, jag gillar faktiskt den känslan. Att kunna förknippa henne med saker utan att tycka att det är jobbigt.



suktar fortfarande efter dessa skor, köpa eller inte?

Sovit i 12 timmar, och då bör det tilläggas att jag sov drygt 3 timmar igår på dagen. Undra om jag kanske behövde ta igen mig lite.. Idag känner jag mig lite piggare. Jag är svuvig och känner mig fortfarande lite febrig. Blev ingen föreläsning för min del idag och det kanske är lika bra. Jag satsar på imorgon istället.

Nu ska jag hoppa i duschen, kanske en ansiktsmask och ta det lungt. Jag behöver det. Sovit en natt utan mardrömmar föresten, och detta trots det att min baby inte sovit med mig. Känns skönt, de hemska drömmarna ger mig en så dum känsla på morgonen.

Hörs om ett tag

Minns att jag för länge sen sa till Pappa: utan dåliga dagar skulle vi aldrig uppskata de bra.
Tror ni inte det? Behöver vi inte kontraster för att kunna inse vad vi egentligen har. Behöver vi inte vara osams ibland, må dåligt, känns oss lite hängiga?

Så mycket till nätshoppning blev det inte, klarar inte av att unna mig själv något. När pengarna inte riktigt räcker till så känns det som att jag hellre vill spara. Bla bla bla, skit samma. Ingen nätshoppning blev det, ska försöka unna mig något antingen innan jul eller så efter.

Ligger i soffan och lyssnar på musik som för tankarna tillbaka till förut, när ljuset i tunneln var svagt. När jag kunde se någon mening med att stiga upp på morgonen. När jag inte visste vad jag ville vara om ett år, när jag inte såg möjligheterna i livet. När mamma just hade gått bort och jag förstod ingenting. Det är på något sätt skönt att lyssna på dessa låtar igen, och känna att idag vet jag vad jag vill göra, jag ser en mening med saker som sker och jag älskar livet. Det finns fortfarande dagar då jag inte riktigt vet vars jag ska, men så tror jag att det känns för de allra flesta då och då.

Dessa bilder gör mig glad och varm i hjärtat



thailand -09. Baby leker med fiskarna och jag ligger i skuggan och gömmer mig för solen



Stugan julen -08. Pappa som gör livet lite enklare!



Thailand -09. Andreas sminkar Pua. Naturbegåvning eller har han hemligheter för oss?

Nu ska jag dippa lite gurka och burra ner mig under täcket.

Ligger och snuvar i soffan. Febern gör sig påmind så fort jag rör mig. Så det får nog bli soffan för mig ikväll. Men det är faktiskt ganska skönt. Och formodligen väldigt välbehövligt. Underbara pappa kom ju som sagt förbi med lite varor, så nu står en dipp och en gurka i kylskåpet. Om jag orkar mig dit, hehe, så kanske jag ska njuta av det om en stund. Först ska jag nog kolla på nätet om det inte finns något jag kan unna mig..

Duggan är gjord. Tog bara en och en halv timmar. Kändes sådär, men om jag har tur så är poängen på min sida och jag slipper del 1 på tentan. Vore rena drömmen. Ligger i soffan och har gjort det sedan jag kom hem från dugga i morse. Är inte alls kry, feber och hängig. Tur att man har världens bästa pappa som ställer upp och handlar åt mig. Sambon är åkte imorse och kommer inte hem förän på torsdag.

Hoppas att jag lyckas varva ner nu ett tag, behöver det. För denna sjuka som jag dragit på mig är för att jag stressar och mår dåligt. Min kropp säger ifrån då. Nu måste jag unna mig fritid, måste ta det lite lungt. Har haft ont i magen i två veckor nu. Men som sagt, ska försöka varva ned nu, jag måste tänka lite på mig själv.

Någon som har något kul att berätta? ingen?

Då drar jag en rolig historia istället.

En blondin och en advokat har platserna intill varandra under en flygning från Stockholm till London.

Advokaten frågar om hon har lust med en rolig lek. Blondinen, som är trött och vill försöka slumra till, avböjer artigt och vänder sig mot fönstret för att blunda till lite.

Men advokaten tar ingen notis om detta utan fortsätter med att förklara att det är en väldigt enkel och rolig lek.

Han förklarar:
- Jag ställer en fråga och om du inte kan svaret ger du mig 50 kronor och vise versa.

Blondinen avböjer igen och försöker på nytt få lite sömn.

Advokaten, som absolut inte vill ge sig, säger:
- Okej, om du inte kan svaret ger du mig 50 kronor, och om inte jag kan svaret, så ger jag dig 5000 kronor.

Nu har advokaten lyckats fånga hennes uppmärksamhet, och då hon förstår att han inte tänker ge sig går hon med på att vara med i leken.

Advokaten ställer den första frågan:
- Hur långt är det mellan Jorden och Månen?

Utan att säga ett ord tar blondinen fram sin portmonnä och tar fram en 50-lapp som hon ger till advokaten.
- Okej, säger advokaten, din tur.
- Vad är det som går uppför kullen med tre ben och kommer ned med fyra ben?

Förbryllad tar advokaten fram sin bärbara dator och söker i alla sina databaser, inget resultat. Han kopplar in modemet till sin mobil och söker på internet, inget svar. Frustrerad sänder han mejl till kollegor och vänner, utan resultat. Efter en timme väcker han blondinen och ger henne 5000 kronor.
- Tack så mycket, säger blondinen och vänder sig om för att få lite till sömn.

Advokaten ruskar blondinen och frågar:
- Nå, vad är svaret?
Utan ett ord tar blondinen fram en 50-lapp, ger den till advokaten och somnar om.

vaknade 07 av väckarn imorse och undrade vem som ville mig så ont. Har feber, svullen hals, tät näsa och var tvungen upp och ta astmamediciner för att jag inte kunde andas. Känns JÄTTE bra med tanke på att jag har dugga mellan 09-13 idag. HELVETE!!!

Aja, bara att bita ihop antar jag. Nässpray, astmamedicin, alvedon & ipren, det har jag hunnit få i mig hittills. Nu blir det te, förhoppningsvis någon mat samt några muskler som ska tryckas in.

wish me luck, I will need it!

Om jag är bra? Jag är så jälva bra!

Har suttit  och pluggat sedan klockan 9 i morse fram till nu. Det är trots allt lördag, så nu har jag klappat mig själv på axeln och jag känner mig nöjd. Om något fastnar återstår att se. Men jag har gjort det jag kan idag, två stenhårda pluggdagar till innan tisdag. Känns tungt, men efter tisdag ska jag andas lite och ta det lungt. Och jag lovar er att jag ska njuta.



Kvällen är för tillfället fortfarande öppen. Men nu längtar jag efter en skön dusch, få hoppa ur pjamasen som jag suttit i hela dagen (risigt jag vet!)

Lax och potatis till middag och efter det blir det nog något annat trevligt.

Läser ni fortfande eller somnar ni när det alltid bara står om skola, plugg och hur min hjärna borde vara större?

Efter en dag i pluggandet tecken så avslutar jag dagen. Smarrig middag, en härligt hemmakväll med IDOL och Lips, jag känner mig nöjd trots att jag vet att jag måste dyka ned i böckarna imorgon bitti igen. Men det är så intressant att jag nästan skämt att säga att jag tycker att det är kul att plugga. Det är mycket och jag är inte säker på att allt rymms i mitt huvud och fastnar innan tisdag. Men jag försöker se tisdag som en extra chans, för det är ju precis det en dugga är, en extra chans.



Låt mig presentera min kära vän Harry

Inga nyheter idag heller. Tänkt lägga upp en bild på hur det ser ut när jag pluggar, men J har lånat min dator och jag förstår mig inte riktigt på hans. Och då kändes det inte så smart att koppla i min telefon i den. Hur som, idag sitter jag och pluggar. Har lagt upp en plan fram till Tisdag och jag hoppas bara att hjärnan orkar ta in så mycket fram till dess. Dugga på tisdag som sagt, så det blir plugg hela helgen. Men vad gör det, jag är faktiskt på bra humör. Jag ser framemot lugna kvällar. Plugg hör till dagarna, jag måste koppla av i mellan åt.

Jag har faktiskt lär mig mycket om mitt sätt att plugga. Jag har alltid haft lätt för att lära med och jag tycker att det är kul att lära mig nya saker. Denna kurs är så intressant att jag skulle vilja kunna varje litet ord, som ni förstår är detta omöjligt. Det jag skulle komma till är, att jag lärt mig att pauser och raster från pluggande är lika viktigt som själva hårdplugget. Om jag sitter och läser 4 timmar i sträck har jag lärt mig mindre och det stannar inte lika länge i hjärnan som om jag bara suttit 2,5 timma med lämpliga pauser. Låter kanske konstigt och jag vet inte hur ni andra fungerar?

Så nu efter min paus, så ska placera min rumpa på köksstolen igen och lära mig lite till.

För er som inte visste det är människokroppen extremt fachinerande. Hur allt kan fungera utan att vi tänker på det, hur alla små enzymer och celler gör det dom ska. Hur hjärtat kan slå, hur vi kan andas.

Avslutar detta inlägg med ett citat från en föreläsare som vi hade för någon vecka sen. Klockrent!

en pluggdag, en middag hos Farfar&Margit, en hockeymatch, en urfrostad frys, ett skärsår i fingret och en hicka på det. Där har ni min dag. Mer än så blir det inte idag, för nu ska jag krypa ned i sängen och njuta enda tills jag vaknar imorgon. Ser inte riktigt framemot helgen då den kommer att bestå av Anatomi och lite till anatomi. Men det är klart, helg är alltid helg. Man får äta extra goda middagar och man får trycka lite onyttigt.

Godnatt på er älskade ni!

Idag är en bra dag, ska berätta mer senare. Men just nu så ska jag koka mina ägg, äta lunch och försöka få lite plugg gjort. Har haft modellstudier på förmiddagen, intressant och det trillade nog ner en eller annan polett, tummen upp för det!

Vi hörs snart!

denna dag har bestått av föreläsningar på förmiddagen, efter det har jag ätit lunch (Keso och ägg mackor). Har även gjort en enkät som tog en timma att fylla i, lärde mig faktiskt en hel del om mig själv och min stress. Har bläddrat lite i anteckningar och böcker. Känner mig lite uppgiven, jag måste vara trög, för jag förstår verkligen inte. Och jag förstår inte hur jag ska kunna hinna lära mig allt till på tisdag. Men ingenting är omöjligt, visst är det så det heter?

Så nu ska jag återgå till den del av mitt liv som jag får kämpa med lite just nu.