minegenbergochdalbana

Besviken är jag nu hemma från sjukhuset, det blev ingen operation idag. Så alla förberedelser var i onödan, all oro som man känner trots att man förnekar det lite och fastan som blev både för mig och min stackars älskling. Så imorgon ska samma procedur upprepas och jag hoppas att operationen blir av då. Det kändes som ett slag i ansiktet idag när sköterskan kom in och berättade att det inte blir någon operation. Och anledningen till allt detta är att vi känner att julen närmar sig, men vi närmar oss inte hemgång. Dessutom så har vi inte hunnit köpa klart alla julklappar, jag har inte slagit in ett enda paket. Men just nu kan jag inte prioritera det. Så det får helt enkelt bli som det blir. Jag tror att alla runt oss kommer att förstå det.

Nu ska jag gå och vara social med min broder, ska be honom göra lite ärenden imorgon på stan. Eller om vi kanske kan gå tillsammans, får se hur medgörlig han är.

Håll nu alla tummar och tår ni har, och skicka lyckosparkar så det räcker och blir över. För imorgon så SKA operationen bli av, nu orkar vi inte vänta längre. Vi vill hem, fira jul och mysa med familj och släkt.