minegenbergochdalbana

Så, då ska man försöka sammanfatta ännu en dag av detta liv. Imorse ville jag gråta, jag vet inte varför. Men jag tror att mamma, minnen från sjukhuset och hela den delen av mitt liv gjorde sig påminnt. Kämpade på morgonen och en sak är säker, jag är förlovad med den finaste, lugnaste och underbaraste killen som finns. Han stöttade mig, han som nyss krossat sin häl, som ska operera sig imorgon. Han som jag borde stötta. Men jag gör vad jag kan för honom, precis som han alltid gör vad han kan för mig.

Träffade narkosläkaren idag samt specialistläkaren som ska operera J imorgon. Eftersom att det är en akutmottagning kan dom inte garantera att han får operera sig imorgon, men som det ser ut exakt precis nu, så har han en tid 15.30 imorgon för op. Jag hoppas innerligt att inget kommer ivägen.

Ja vad mer, specialistläkaren berättade lite om hur livet efter op skulle se ut. Han kommer inte att kunna gå på 6 månader och att han kommer att förlora förligheten i foten, inte upp och ned utan åtsidorna.

Ursch jag bara känner hur alltid kommer över mig. Så nu säger jag godnatt.