minegenbergochdalbana

Och så var en av årets jobbigaste dagar här. Morsdag. Dagen har för mig tappat sin mening. För jag har ingen att fira, jag har ingen att vara tacksam över. Eller jag har mamma kvar, i mitt hjärta och i mitt sätt att leva. Men jag kan inte visa henne den tacksamhet jag känner för allt hon gett mig. Jag kan inte visa henne hur mycket jag älskar henne. Hur mycket jag lärt mig av henne och hur mycket hon fortfarande betyder för mig.

Överallt annonseras det, Köp blommor till din mamma, glöm inte bort morsdag, gör din mamma glad.. Och om jag kunde så skulle jag nog stänga in mig, gömma mig för all reklam. Men det går inte. Och efter att mamma gick bort så känner jag mig mest lite irriterad mot morsdag, och farsdag också för den delen. Varför bara visa sin kärlek och tacksamhet en dag per år. Livet är för kort för att inte visa kärlek varje dag, att berätta för varandra hur mycket man älskar och är tacksam för att man har varandra.

Jag får ofta höra att jag kan köpa blommor och lägga på hennes grav, men mamma ligger inte i den graven. Mamma lever inom mig och med mig. Jag vill inte tänka på henne som om hon ligger under jorden. För mig sitter hon uppe i himlen och vakar över mig, min bror och hela våran familj. Vi har en egen ängel, som älskar oss över allt annat och som alltid gjort allt för att vi ska må så bra som möjligt. En ängel som jag helst skulle vilja ha kvar på jorden, men som jag är glad att jag har trots att hon inte kan ge mig den närhet jag ibland skulle behöva. Men bara att veta att hon tittar ned på oss ibland, ger oss styrka gör att jag vågar tro på en framtid.