minegenbergochdalbana

Äntligen fanns det lite energi i min kropp, lite energi över. Så nu är krokar målade, garderobsdörrar skrubbade från svarta mystiska ränder, lampor installerade, myshörnan i vardagsrummet iordningställt (dock utan bord) i vardagsrummet, blommorna utplacerade. Förhoppningsvis räcker energin till att städa utan lite till. Nu är jag less på att leva bland kartonger och söka saker så fort man behöver något. Men jag tror att innan helgen är över så borde vi hunnit göra oss rätt hemmastadda här.

Vilken tur att jag i alla fall blivit vän med grannen, Melker 5 år. Idag satt vi ute och kollade på hans nyfångade nyckelpiga och sen dödade vi lite myror på våran uppfart. Han ville att jag skulle komma och vara med honom imorgon, men jag tror jag måste tacka nej. Hans föräldrar skulle nog tycka att det var lite mystiskt..

Det känns som jag lever i en dröm, att någon ska väcka mig och säga att det här inte är vårat. Jag är så lycklig för att jag får uppleva det här, speciellt tillsammans med den männsika jag vill dela mitt liv, min glädje och min lycka med. Jag hoppas att allt kan vara iordning snart så vi kan börja bjuda hem lite folk.

Förresten, det har jag ju glömt berätta. Killen som skulle ta våran lägenhet 1 juli, tog den redan i tisdags. Så det betyder ingen extra hyra för oss. Och vi ska få en helt ny spis, en vänlig själv tyckte att vi behövde det, och inte tackar vi nej. Sen har vi fått sälja våran stora fina garderob, som ändå inte fick plats här. Så förutom bilen som var tvungen att lagas i veckan så har det ju faktiskt gått rätt bra.

Ska se om jag kanske inte till och med kan slänga in några bilder här ikväll. Får se hur mycket jag hinner, vill ju ta bilder när det är fint. Men ni vet vad dom säger, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge..