minegenbergochdalbana

Vilken stämmning det var på hockeyn igår, säg vad man vill om hockey men man kan inte förneka att det är mäktigt när 5800 personer klappar och skriker för att heja på ett lag. Jag kom på mig själv flera gånger med att bara stå och kolla mig runt och vara fachinerad istället för se på hockeyn. Vinst blev det och imorgon planeras att se den matchen i stugan, pappa kommer hem ikväll. Som jag längtat!

Idag hade vi egentligen tänkt åka till Malå på skoter VM, men eftersom Jerker åker till fjällen imorgon så var det lite för mycket att göra, så vi fick ställa in det. Istället väntar vi nu besök av hans föräldrar. Sen tänkte vi ha en skön och mysig dag. Ska laga middag tillsammans och sen funderar vi på att åka och besöka min mormor och morfar. Om det är något ställe på jorden där jag blir helt lugn, så är det där! Jag funderar på att åka och sova där en natt när Jerker är borta.

Mormor & Morfar har alltid varit en väldigt stor del i vårat liv. Vi har bott 300 meter från dom sen jag föddes, och dom har alltid ställt upp, skjutsat till skolan när det var -40 grader eller dom dagar vi inte orkat gå, funnits där med öppna famnar. När mamma blev sjuk var jag ju bara 10 år, då bodde vi hos dem, eller så kom de hem och bodde hos oss. För att dom ville att vi skulle kunna leva så normalt som möjligt. Och kanske att jag aldrig förstod och visade då hur mycket det betydde. Men att ha den tryggheten när hela världen stormar är något som inte går att beskriva. Dom blev våra reservföräldrar och man behövde aldrig tvivla, man visste att dom fanns där. Och det var dom som blev våran trygghet när sjukdomen övertog våran liv.