minegenbergochdalbana

Jag var på flygplatsen idag och hämtade en vän som varit hos sin pojkvän i Uppsala. Och när jag satt där i bilen på parkeringen och väntade så hade jag tid att fundera. Jag såg familjer och kärlekspar förväntasfulla över att få åka iväg, kanske till stockholm eller kanske utomlands. Man känner hur förväntasfulla de är bara genom att se på dom, det är precis som att dom vill skrika "jag ska få åka bort ett tag". Samtidigt ser man en annan person, påväg tillbaka till sin bil, som just lämnat av någon dom älskar på flygplatsen, någon som måste vara ifrån sina nära och kära.

Jag tycker flygplatsen är sprängfylld av känslor, kärlek och hjärtesorg. Idag var jag bara en av dom som såg på, men jag gissar att alla någongång lämnat något på flygplatsen och gråtit över det, eller själv varit tvungen att lämna någon bakom sig.