En famn av trygghet
Gäääsp!
Jag är så trött!
Innan jag och min älskade sambo träffades så sov jag helst själv. Jag ville inte ha någon i min säng, jag kunde inte sova och vaknade så fort den andra personen rörde på sig. Förmodligen handlade det om att jag inte litade tillräckligt på personen som låg brevid mig. Men jag kände direkt att det var något annorlunda, redan första gången J och jag delade säng. Det vore en lögn att säga att jag sov jätte bra de alldra första gångerna. Men med tiden så har han blivit något jag behöver för att somna. Något jag behöver för att kunna sova tryggt och skönt. Mardrömmarna kommer även när han ligger brevid mig, men att vakna upp mitt i natten livrädd och gråtandes känns inte lika jobbigt om man har en famn att krypa upp i.
Så nu efter tre nätter utan honom (löjligt lite kanske ni tänker nu..) känner jag mig nästan lite utsliten. Jag har inte fått sova gott någon natt. Natten till tisdag var det fruktansvärda drömmar som aldrig riktigt har lämnat min kropp. Det är drömmar som det inte finns någon verklighet i. Jag vet att sakerna inte hänt och att de aldrig kommer att hända. Men det ligger ändå kvar i min kropp, och gnager i mina tankar. Så inatt behöver jag en trygg famn, en trygghet jag bara känner hos två personer just nu, min pappa och min älskade sambo. Så det känns skönt att jag ska få spendera natten i famnen på en sådan trygghet.
Jag hoppas att ni alla nånstans känner att ni har en famn av trygghet
Jag är så trött!
Innan jag och min älskade sambo träffades så sov jag helst själv. Jag ville inte ha någon i min säng, jag kunde inte sova och vaknade så fort den andra personen rörde på sig. Förmodligen handlade det om att jag inte litade tillräckligt på personen som låg brevid mig. Men jag kände direkt att det var något annorlunda, redan första gången J och jag delade säng. Det vore en lögn att säga att jag sov jätte bra de alldra första gångerna. Men med tiden så har han blivit något jag behöver för att somna. Något jag behöver för att kunna sova tryggt och skönt. Mardrömmarna kommer även när han ligger brevid mig, men att vakna upp mitt i natten livrädd och gråtandes känns inte lika jobbigt om man har en famn att krypa upp i.
Så nu efter tre nätter utan honom (löjligt lite kanske ni tänker nu..) känner jag mig nästan lite utsliten. Jag har inte fått sova gott någon natt. Natten till tisdag var det fruktansvärda drömmar som aldrig riktigt har lämnat min kropp. Det är drömmar som det inte finns någon verklighet i. Jag vet att sakerna inte hänt och att de aldrig kommer att hända. Men det ligger ändå kvar i min kropp, och gnager i mina tankar. Så inatt behöver jag en trygg famn, en trygghet jag bara känner hos två personer just nu, min pappa och min älskade sambo. Så det känns skönt att jag ska få spendera natten i famnen på en sådan trygghet.
Jag hoppas att ni alla nånstans känner att ni har en famn av trygghet
Kommentarer
Trackback
