minegenbergochdalbana

Idag ligger jag hemma sjuk. Det känns lite jobbigt eftersom detta var min sista inskolningsdag. Men samtidigt så känner jag mig ändå ganska säker. Och man måste väl få vara lite frågvis i början?

Igår så gick jag 7,5 kilometer hem från jobbet och det var de tyngsta steg jag tagit någonsin. Så då förstod jag att något inte var som det skulle i min kropp. Jag hann inte mycket längre än in till soffan då jag fick feberfrossa, huvudet började sprängas och halsen kändes som ett öppet sår. Så när Jerker kom hem lagade han middag till mig som jag åt innan jag däckade på soffan. Där sov jag tills jordbävningen väckte mig vid halv elva. Och då visade det sig att mitt älskade hjärta hade diskat upp all disk som hade övertagit köket, han hade varit och handlat marmelad som jag tydligen hade sagt att jag var sugen på innan jag somnade. Och sen hade han köpt popcorn också, som jag skulle kunna äta när han är borta. Han är något alldeles speciellt min fästman, sambo och bästa vän.

Nu ska jag kurera mig här hemma, och enligt Doktor Björk så ska jag dricka mycket vatten, så det är bäst jag tar hit en tillbringare.