minegenbergochdalbana

Jerker hoppar runt här hemma och kämpar på och gör det han kan. Men alltid går långsammare och allt är mycket tyngre. Efter 5 minuter vid spisen eller att jag lämnat middagen på bordet så är han helt slut. Därför blir det extra mycket för mig att göra. Det är rätt jobbigt, men han är tacksam och han gör så gott han kan. Så det fungerar ändå. Men dom gånger man blir less så känns juni väldigt långt borta. Och att då veta att han förmodligen behöver minst 3 månaders rehab på det gör att det känns lite sådär.

Igår lagade han faktiskt tacos åt mig, jag var ute och gick en promenad och tvättade och då passade han på. Och även om det kanske inte är det mest invecklade så betyder det mycket för mig.

Du är min man
och jag vet du gör så gott du kan
Fast du inte tycker att du räcker till
Men du får tycka vad du vill

Jag älskar dig
Och jag ber du måste tro på mig
Det betyder allt att vi två har varann

Du är min man

På torsdag ska vi åka ned till Umeå på återbesök till läkaren. Jerker ska röntga foten, träffa sjukgymnasten och träffa en läkare. Så nu hoppas vi att sår och hälben ser ut som det ska. Inga komplikationer tack, det räcker nu!
Efter det tänkte vi träffa min bror och kanske hans flickvän och äta lite mat.

Måste kila iväg och hjälpa min älskade, underbara men för tillfället lite begränsade sambo