Ibland måste man ta sig över hinder för att utvecklas
Tänkte börja med att skriva att jag är ledsen för dåligt uppdatering, men jag skippar det. För jag skulle gissa att det kommer att bli så den närmaste tiden. Är lite upptagen med skolan, fick ju som sagt omtenta på anatomin och nu tänker jag klara den.
Men jag har problem, hur läddar man om efter ett misslyckande. Hur ändrar man inställning och hur börjar man plugga? Jag vet inte riktigt hur man gör, detta är mitt första underkända prov i hela mitt snart 20 åriga liv. Och det sved minst lika mycket som jag trodde att det skulle göra. Men man lär sig väl av sina misstag, man utvecklas väl? Jag hoppas det, för vad ska annars ett misslyckande vara värt.. Jag tänker i alla fall lära mig av detta, kanske lär jag mig mer än jag skulle ha gjort om jag klarat det på första försöker. Det jag menar är att jag förhoppningsvis kommer att lära mig att ett misslyckande inte är hela världen, att man måste få göra fel ibland, att man måste göra fel ibland och hur vi bearbetar kan leda till att vi stärks som människor.
När jag började på universitetet var jag livrädd, hur gör man, hur ska man bete sig, hur fungerar allt, tänk om jag inte klarar det. Och även om jag någonstans där inne fortfarande känner samma sak så har jag inte backat ur, jag har inte gett upp. Jag har kämpat och tänker fortsätta att göra det.
Men jag har problem, hur läddar man om efter ett misslyckande. Hur ändrar man inställning och hur börjar man plugga? Jag vet inte riktigt hur man gör, detta är mitt första underkända prov i hela mitt snart 20 åriga liv. Och det sved minst lika mycket som jag trodde att det skulle göra. Men man lär sig väl av sina misstag, man utvecklas väl? Jag hoppas det, för vad ska annars ett misslyckande vara värt.. Jag tänker i alla fall lära mig av detta, kanske lär jag mig mer än jag skulle ha gjort om jag klarat det på första försöker. Det jag menar är att jag förhoppningsvis kommer att lära mig att ett misslyckande inte är hela världen, att man måste få göra fel ibland, att man måste göra fel ibland och hur vi bearbetar kan leda till att vi stärks som människor.
När jag började på universitetet var jag livrädd, hur gör man, hur ska man bete sig, hur fungerar allt, tänk om jag inte klarar det. Och även om jag någonstans där inne fortfarande känner samma sak så har jag inte backat ur, jag har inte gett upp. Jag har kämpat och tänker fortsätta att göra det.
Kommentarer
Postat av: Giveahelpinghand.blogg.se
Går det bra att du får dom imorgon (söndag) Evve?=) // Jessica / Giveahelpinghand.blogg.se
Trackback