min kantstötta pusselbit

Rackarns hur fel och missplacerad man kan känna sig ibland. Någon annan som brukar känna så?
Som att man inte passar in, som att man är den där fula ankungen, man är liksom vilsen och känner sig väldigt liten.
Kändes ju passande med tanke på att jag skrev just om vänner och umgängeskretsar idag..

Jag ska pussla ihop min pusselbit så att den en dag stämmer in i pusslet, så att min bit inte är kantstött och trasig längre. För något pussel måste vara mitt, lösningen på min ensamma pusselbit.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0