Något väcktes inom mig
Läste just ett inlägg som en stark människa skrivit till sin avlida mamma. Jag blev så berörd att jag nu sitter här och tårarna trillar ned för kinderna. Känner mig både ledsen och glad, förstår ni vilken känsla jag menar? Jag kan inte förklara det bättre än så. Jag vill bara säga tack till dig B, för att du sätter ord på saker jag själv inte kan sätta ord på. Trots att det var längre sen min mamma gick bort så känns det som att du kommit så mycket längre. Och även om det känns som att min process går sakta, så glädjer det mig att se dig. Se på den styrka du bär på, se på dig och veta att det inte är omöjligt.
Tack!
Nu sitter jag här och tårarna trillar som hagel nedför mina kinder också ;)
Jag förstår precis vilken ledsen-glada-känsla du menar. Ibland kan jag sitta och skratta som ett tok när jag tänker på nåt roligt mamma sa eller gjorde samtidigt som tårarna sprutar ur ögonen!
Allt har sin tid. Alla människor bearbetar saker olika. Vad som är viktigt är dock att inte stänga in alla känslor, utan att visa sig ledsen när man är det & våga prata om det. Det har varit min räddning.
Tänker på dej! KRAM
hej älskade söt!
jag har suttit hos en klasskompis och pluggat från 10-20 idag! vi börjar faktiskt greppa det här nu! helt otroligt, och då med jag att det var O troligt!!! haha
hur som, jag har läst alla inlägg, men hinner knappt med migsjälv just nu! men jag vill så gärna veta mer och festkvällen! vilka kom?! berätta berätta!! och strumpbyxor är ju det skönaste som finns!!
killkompisar är så mycket lättare och helt okomplicerat! men sen blev dom lixom allltid kär i mig.. och då bryter man ju lixom.. men sen vickepicke så har jag ju inte varit bästis med en kilel så där lixom. eeh. ja vad mer? bild på festoutfit kanske??
