minegenbergochdalbana

Nyser, hostar och har ont i halsen. Hoppas att det är övergående, för vem orkar ligga och vara sjuk nu. Livet leker ju och man vill kunde göra precis som man vill. Fast ska vädret ändå vara så här tråkigt så...

Har hunnit vara till Skelleftehamn nu och mer eller mindre tömt garderoberna..
Det känns så fruktansvärt konstigt, som Jerker sa när han såg att jag tyckte att det blev jobbigt " Du flyttar inte ifrån Pappa" mitt svar blev då " Nej jag vet men det känns som att jag flyttar ifrån Mamma...."

Den tanken är konstig och jobbig. Det känns som att jag lämnar stora delar av mitt liv bakom mig, att jag lämnar det tunga och sorgliga som hänt där hemma, men samtidigt så finns det så mycket kärlek i det huset, så mycket minnen.
Jag försöker övertala mig själv om att det bara är huset jag flyttar ifrån, inte minnerna, för dom kommer att finnas kvar, föralltid!

Jag tror någonstans att jag är rädd att glömma. Rädd att glömma våran familj, allt vi gjorde tillsammans, vi var trots allt en väldigt tajt familj, en familj som alltid åt middag tillsammans, hade mysiga stunder rätt ofta. Och nu känns det så långt borta. Johan är i Asien, jag bor i stan, pappa är i stugan och mamma tittar på oss från himlen..

Vi är fortfarande väldigt tajta, men saker och ting har förändrats, Mamma finns inte kvar..



Nej Ursch... Måste sluta.....

Ciao!