minegenbergochdalbana

Har fastnat för alla dessa tusentals bloggar som finns ute, men när jag köpte mig en ny laptop förra veckan slog det mig. Varför inte göra en egen. Inte av anledningen att jag hoppas få 1000tals läsare, utan för att jag älskar att skriva och jag vet att det hjälper att få ut tankar och händelser ur systemet.

Vem är då jag? Mycket bra fråga. Har funderat på det ikväll. Hur beskriver man sig själv. Är folk ens intresserade.
Evelina heter jag i allfall. Är intresserad av att se vad livet har att erbjuda efter att ha gått igenom en hel del tuffa saker på mina 19 år på jorden. För att summera det hela, min mamma blev diagnostierad med cancer, en hjärntumör, när jag var 10 år gammal, i maj 2000 operarerades hon första gången. Denna sjukdom bar med sig mycket smärta till vår familj. Efter nästan 10 operationer, cellgiftsbehandling och strålning orkade hennes kropp tillslut inte kämpa längre. Den 27 Augusti 2007 somnade hon in. Hon lämnade oss inte bara med sorg och saknad utan även med många underbara minnen och med mycket lärdom och kärlek.
 
Jag går ut gymnasiet nu till veckan, avslutar en utbildning som gör att jag är undersköterska direkt. Men varför nöja sig med det när livet har mer att erbjuda. Har därför sökt in till sjuksköterskelinjen i Skellefteå till hösten, och hoppas så klart att jag kommer in. Det är faktiskt lite spännande.

Nej nu ska jag nog ta och runda av inlägget innan jag skrämmt bort alla potentiella läsare.
Jag hoppas detta blir en plats för mig där jag kan rensa mitt huvud.

Nu väntar sängen, ensam ikväll vilken känns tomt.


Vad är bättre än denna kärlek? Älska dig!
Ciao!