Harry, the hairy boy

Längtar efter sin matte och husse tror jag, vi har försökt lugna ned honom men han bara gnäller och grinar. Antar att det gör oss till dåliga hundvakter. Jag är mycket bättre med barn. Dom förstår jag mig på och dom är jag inte rädd för heller. Tur att Jerker är proffs och vet hur man hanterar dom håriga rackarna. Dom är söta, men det är nog inget för mig.

Hoppas dom kommer och dricker kaffe snart så han slipper känna sig övergiven. Det skär nästan i hjärtat, likt ett barnskrik.

Ska gå och hjälpa älsklingen nu, fast om jag inte hör fel så är det tyst...

Ciao!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0