Tänkaren är tillbaka
Pratar med min kära brors flickvän på facebook, saknar de små turturduvorna som varit i Asien sedan början av Juni. Och vi kom in på skolstart, mål och nervositet. Hon som redan hunnit läsa några terminer på högskolan påminde mig om att man måste lära sig att acceptera att man inte alltid kan ha alla rätt på högskolan. Och det har alltid varit mitt stora problem. Att lära mig att acceptera att misslyckas, eller rättare sagt att inte ta så hårt på ett litet fel. Jag har gått ut gymnasiet och aldrig haft IG på ett enda läxförhör, prov eller i ett betyg i hela mitt liv. Jag har alltid haft höga krav på mig själv, allt för höga för mitt eget bästa. För mig har det hitintills varit en kamp mot mig själv, att inte tro att hela världen går under för att man hamnade just under MVG gränsen på ett prov eller att inte tänka att "jag kunde ha gjort det lite bättre" när man får 63 av 64 poäng på ett prov. Det tror jag blir min största utmaning i höst, att klara av att brottas med mina höga mål. Tror att jag måste riva ned mina murar också, men det tar vi en annan dag..
Ciao!
